då som nu för alltid

Ligger uppkrupen i soffan och längtar efter att sova trots att klockan bara är halv sju. Så utmattad både fysiskt och psykiskt och extremt opepp på den stressiga veckan som väntar.

I fredags tog jag i alla fall tåget till Växjö. Kom fram vid tolv och passade på att äta lite på Max innan de stängde. Väntade sedan på att bella och resten av gänget skulle komma fram innan vi gick och la oss. Somnade hyfsat fort trots kallt men hade äntligen ett helt nytt liggunderlag att sova på och sov rätt bra i några timmar.

På förmiddagen följde jag med bella till ett gym och gjorde mig iordning sen gick vi i affärer och köpte billiga fleecetröjor, godis och mat. Åt lunch på max och dagen gick ändå rätt fort.

Stod bredvid Bellan som vanligt mellan Jocke och Martin. Åt godis och drack cola vid kravallen i väntan på att det skulle börja och sen var det äntligen äntligen dags igen.

Fick höra Vinternoll2 för första gången vilket var fint för att jag minns hur jag jämt lyssnade på den i min mp3 i början av högstadiet samtidigt som den på något sätt förknippas med en tid som till stora delar bara gör ont att tänka på.

Eftersom förra veckans inställda spelning resulterade i att det återigen gick två veckor utan att se dem så var jag så himla himla pepp. Men förvirringen var stor när de i princip sket i mellansnacken och inte hade någon presentation av bandet. Visade sig att spelningen av okänd anledning var kortare just den här gången.

Fick i alla fall så himla mycket fina stunder. En gullig Jocke under Jag ser dig med blickar som bara han kan ge. Och Martin, gulligast av alla. Med sina hundögon och det snälla leendet under Utan dina andetag. De där två kan verkligen få en att känna sig närvarande, där, sedd. Vet inte ens hur man ska beskriva det.

Den sista sången blir bara jobbigare och jobbigare. Men kände mig trots allt ganska sansad trots de oundvikliga tårarna. Fick en ros av martin efteråt, fina martin, det må ha varit en ynklig liten ros med en skog av löv men det var längesen jag fick någon nu så det var fint.

Så sjukt hur snabbt det går nu. Det känns, mer och mer för varje gång.